Division I i ishockey 1954/1955
säsongen 1954–1955 av Sveriges Division I i ishockey / From Wikipedia, the free encyclopedia
Division I i ishockey 1954/1955 var den elfte säsongen med division I som högsta serien inom ishockey i Sverige. Serien bestod av tolv lag indelade i två grupper som spelades som dubbelserier i tio omgångar vardera. När grupperna spelats färdigt möttes gruppsegrarna i en final om titeln Svensk mästare. Nyheter denna säsong var att två Västerbottenlag tagits med i Division II och därmed fick möjligheten att kvala till Division I, en möjlighet som Skellefteå AIK tog vara på. Division I kunde därmed betraktas som betydligt mer rikstäckande, även om Norbottenslagen fortfarande inte fått möjligheten än. Denna säsong fick Sverige dessutom sin andra konstfrusna bana efter Stockholm Stadion. Det var Ullevi i Göteborg som invigde en konstisbana den 8 december.
Säsong | 1954/1955 |
---|---|
Tidsperiod | 1 december 1954–12 februari 1955 |
Antal lag | 12 |
Grundserievinnare | Djurgårdens IF (Division I Norra) Hammarby IF (Division I Södra) |
Slutspelsvinnare | Djurgårdens IF |
Nedflyttade | AIK Brynäs IF IFK Stockholm Västerås IK |
Vinnare av poängligan | Stig "Stickan" Carlsson Södertälje SK, 18 mål |
Hammarby fick slita hårt för att vinna den norra gruppen, medan Djurgården vann den södra gruppen komfortabelt. Inget av de nya lagen lyckades hålla sig kvar i serien till nästa säsong. Sämst gick det för IFK Stockholm som blev en riktig slagpåse med en lång rad storförluster. Värst gick det i matchen mot Djurgården den 23 januari där man förlorade med hela 22-2. Två spelare lyckades denna säsong med bravaden att göra åtta mål i en enda match. Dels var det Gösta "Lill-Lulle" Johansson för Djurgården, dels Göte Blomqvist för Södertälje SK (båda i matcher mot IFK Stockholm). Sedan tidigare hade endast Henry Reimer (Nacka SK) lyckats med bedriften.[not 1][2][3][4]