Binokulär syn
From Wikipedia, the free encyclopedia
Binokulär syn innebär att en organism har två ögon som arbetar tillsammans, och har ett synfält där information från båda ögonen smälter samman. Detta ger stereoskopiskt seende (stereopsis), vilket bland annat gör att djuret kan bedöma avstånd, så kallat djupseende, och ger också bättre skärpedjup än monokulär syn.[1] Djur med framåtriktade ögon, som hos flera rovdjur och hos primater, har ett större binokulärt synfält än djur där ögonen sitter på sidan av huvudet, som hos hästar.