Israel–Palestina-konflikten
väpnad konflikt mellan Israel och Palestina 1948– / From Wikipedia, the free encyclopedia
Israel–Palestina-konflikten är en aspekt av Mellanösternkonflikten och åsyftar de motsättningar som uppstått mellan den judiska staten Israel och de palestinska araberna, framför allt efter att Israel grundades år 1948.
|
Den här artikeln anses inte vara skriven ur en neutral synvinkel. (2024-02) Motivering: Se diskussionssidan. Artikeln bör framför allt förmedla verifierbara fakta. Konflikten är föremål för en mängd sins emellan motstridiga analyser av orsakssammanhang och bevekelsegrunder. Om detta ska tas upp i artikeln så så bör det göras utifrån olika källor som presenterar olika ståndpunkter. Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Ta inte bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Israel–Palestina-konflikten | |||||
---|---|---|---|---|---|
Del av Mellanösternkonflikten | |||||
Centrala Israel, Västbanken och Gazaremsan, 2007. | |||||
| |||||
Stridande | |||||
Israel | Palestina | ||||
Förluster | |||||
19 000+ döda (1948-2012). | |||||
Fredsprocessen
Camp David-avtalen · Madridkonferensen |
Sionismen, idén om en judisk stat, uppstod under 1800-talet som ett förslag för att skydda judar mot de förföljelser de drabbats av som minoritetsbefolkning i diasporan.[1] Förhoppningen var att staten skulle grundas i regionen Palestina[1], som under antiken dominerades av judar[2] och som enligt bibeln var hemvist åt Kungariket Israel.[3] Det har alltid funnits en judisk närvaro i området, men när sionismen etablerades var de muslimska araberna i mycket stor majoritet.[4] Judisk invandring till Palestina började under 1800-talet då området var under osmanskt styre, men tog ordentlig fart efter första världskrigets slut när det tillföll Storbritannien.[5]
1947 antog FN en plan där Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat.[6] Judarna, som utgjorde en tredjedel av områdets invånare, erhöll 56% av Palestinamandatet väster om Jordanfloden.[7] En signifikant andel av den föreslagna judiska staten utgjordes dock av den ogästvänliga Negevöknen.[8][9] Planen förkastades av arabvärlden, som principiellt avfärdade en uppdelning av mandatet.[6] Den judiska staten Israel utropades år 1948 i enlighet med FN:s delningsplan, varpå omkringliggande arabländer genomförde en misslyckad invasion av Israel vilket ledde till att det nybildade landet expanderade sina gränser.[10] Till följd av kriget flydde eller fördrevs uppskattningsvis 700 000 palestinska araber från sina hem och tog sin tillflykt till flyktingläger i grannländerna samt Västbanken och Gazaremsan. De och deras ättlingar tillerkändes flyktingstatus av FN.[11][12] Kriget ledde också till att judar bosatta i arabländer flydde till Israel, där de välkomnades som medborgare.[13][14]
Någon självständig arabisk stat i Palestina etablerades aldrig. Resterna av den föreslagna arabiska staten, det vill säga Gazaremsan och Västbanken kontrollerades efter 1948 års krig av Egypten respektive Jordanien.[10] I samband med sexdagarskriget 1967 erövrade Israel dessa områden, som idag ofta kallas för de ockuperade palestinska områdena då Israel kontrollerar dessa utan att de är fullt integrerade i landet. Israel har sedan 1967 byggt flera bosättningar på Västbanken, vilket strider mot internationell rätt.[15] Idag (2024) bor över en halv miljon israeler på Västbanken, liksom även tre miljoner palestinier.[16][17]
Israel-Palestina-konflikten pekas ofta ut som väldigt komplex, och kallas ibland för "konflikternas konflikt".[18] Landet anses vara heligt av de abrahamitiska religionerna, varför både muslimer och judar av religiösa skäl har svårt att avsäga sig territorium.[19] Detsamma gäller i ännu högre grad för Jerusalems gamla stad, där både klagomuren och al-Aqsa-moskén finns. Utöver gränsdragningar finns flera andra svårlösta konfliktpunkter. Dessa innefattar bland annat de israeliska bosättningarnas framtid, den palestinska flyktingfrågan, blockaden av Gaza, och Israels säkerhet.