Luftvärnsfordon
From Wikipedia, the free encyclopedia
Luftvärnsfordon[1][2] är stridsfordon som är beväpnade med vapen avsedda för luftvärn, till exempel luftvärnskanoner eller luftvärnsrobotar, alternativt bådadera, vars uppgift är att agera mobilt skydd för markenheter mot luftattacker.
Luftvärnsfordon bygger ofta på splitterskyddade eller pansrade chassin vilka har försetts med luftvärnsvapen i öppen lavett eller i kanontorn. Detta skapar en mobil och skyddad plattform för luftvärnskrigföring. Chassit är ofta baserat på ett existerande chassi från en stridsvagn eller liknande fordon men det finns även flera exempel där chassit är konstruerad från grunden till bruk som luftvärnsfordon.
Luftvärnsfordon har ofta kort till medellång räckvidd beroende på dess beväpning och används därför primärt mot lågflygande flygplan och helikoptrar som understödsflyg och stridshelikoptrar.[1]
Det finns även luftvärnsrobotsystem på självdrivna plattformar som inte klassas som luftvärnsfordon i klassens sanna mening. Detta då de inte kan skjuta under gång (körbart läge) utan behöver gå från transportläge till eldläge likt ett stationärt luftvärnsrobotsystem för strid. Dessa benämns robotavfyrningsplattform (engelska: TEL, TELAR, TLAR, etc) och särklassas.