Religiös orden
From Wikipedia, the free encyclopedia
Religiös orden är inom framför allt romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna en orden eller kongregation, vars medlemmar avgivit särskilda löften - vanligen fattigdom, kyskhet och lydnad - i syfte att på ett radikalare sätt efterleva Kristi uppmaningar och råd.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Till följd av den högkyrkliga rörelsen från och med andra hälften av 1800-talet finns religiösa ordnar, emot vilka reformatorerna predikade, numera också i anglikanska kyrkan och även i somliga lutherska kyrkor, till exempel Svenska kyrkan.
Man skiljer i katolska sammanhang på religiösa ordnar och religiösa kongregationer. Det förra begreppet är strikt sett förbehållet äldre ordnar med monastiska och kontemplativa rötter, under det att den senare termen används om de tusentals yngre så kallade ordnar med företrädesvis aktiva uppdrag. I monastiska ordnar avläggs förr eller senare så kallade eviga löften, som binder en för livet vid klosterlivet. I många aktiva kongregationer avläggs i stället tidsbundna, förnyelsebara löften.
Olika religiösa ordnar är olika uppbyggda och styrs på mycket olika sätt. Benediktinorden består av sinsemellan oberoende abbotskloster, vars abbot eller abbedissa kan liknas vid en stiftsbiskop och därför mer eller mindre lyder omedelbart under Rom. Yngre ordnar är däremot vanligtvis centraliserade och inte sällan världsvida som till exempel dominikan- eller jesuittorden. Sådana ordnar har en i Rom vanligtvis bosatt ordensgeneral och uppdelas i provinser efter geografisk spridning.
En ordensmedlem kallas munk alternativt broder respektive nunna eller syster. Prästvigda munkar benämns dock vanligtvis fader eller pater. Ordensfolk bär särskild, gemensam dräkt, vilken som regel symboliserar vederbörande ordens särdrag och historia. Varje orden lyder under en given regel eller uppsättning statuter. Till de äldre religiösa ordnarna är ofta lekmän knutna, som delar den aktuella ordens spiritualitet, så kallade tertiärordnar, där gifta yrkesarbetande personer kan bli medlemmar. Sådana ordnar finns också bland annat inom Svenska kyrkan, där Societas Sanctæ Birgittæ är den mest kända.