Sydvästra Stilla havet under andra världskriget
From Wikipedia, the free encyclopedia
Sydvästra Stilla havet var en av två krigsskådeplatser under andra världskriget i Stillahavsområdet, mellan 1942 och 1945. Sydvästra Stillahavsområdet inkluderade Filippinerna, Nederländska Ostindien (exklusive Sumatra), Borneo, Australien, australiska Territoriet Nya Guinea (inklusive Bismarckarkipelagen), den västra delen av Salomonöarna och vissa angränsande områden. Krigsskådeplatsen fick sitt namn från det stora allierade kommandot[förtydliga] som var känd helt enkelt som "South West Pacific Area".
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/81/HMAS_Canberra_%28D33%29_underway_off_Tulagi%2C_circa_7_August_1942.jpg/640px-HMAS_Canberra_%28D33%29_underway_off_Tulagi%2C_circa_7_August_1942.jpg)
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/49/TokyoExpress.jpg/640px-TokyoExpress.jpg)
I krigsskådeplatsen kämpade kejserliga japanska styrkor främst USA och australiska styrkor. Holländska, filippinska, brittiska, mexikanska och andra allierade styrkor tjänstgjorde också i krigsskådeplatsen.
De flesta japanska styrkorna var en del av Södra expeditionsarmégruppen som bildades den 6 november 1941 under general Hisaichi Terauchi (även känd som Greve Terauchi), som fick order att anfalla och ockupera allierade territorier i Sydostasien och södra Stilla havet.
Den 30 mars 1942 bildades de allierade kommandot South West Pacific Area (SWPA) och den amerikanske generalen Douglas MacArthur utsågs till Supreme Allied Commander South West Pacific Area.[1]:84 Den andra krigsskådeplatsen, känd som Pacific Ocean theater, leddes av amiral Chester Nimitz befäl.