Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1987
52:a upplagan av Världsmästerskapet i ishockey för herrar / From Wikipedia, the free encyclopedia
Världsmästerskapet i ishockey 1987 var det 52:a världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av International Ice Hockey Federation, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 63:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i fyra divisioner som A-, B-, C- och D-VM. De fyra turneringarna avgjordes som följer:
- A-VM i Wien i Österrike under perioden 17 april–3 maj 1987.
- B-VM i Canazei i Italien under perioden 26 mars–5 april 1987.
- C-VM i Köpenhamn i Danmark under perioden 20–29 mars 1987.
- D-VM i Perth i Australien under perioden 13–20 mars 1987.
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1987 | |
Datum | 17 april–3 maj 1987 |
---|---|
Deltagare | |
Nationer i huvudmästerskap | 8 |
Värdskap | |
Land | Österrike |
Spelplatser | Wien |
Placeringar | |
Guld | Sverige |
Silver | Sovjetunionen |
Brons | Tjeckoslovakien |
Övrigt | |
Matcher | 40 |
Mål | 280 (7,00 mål per match) |
Flest mål | Vladimir Krutov, SOV (11 mål) |
Totalt var det 28 landslag anmälda till VM – ett nytt rekord. För första gången deltog lag från Nya Zeeland och Hongkong. Den enda förändringen i spelmodellen var införandet av D-världsmästerskapet, som avgjordes mellan 4 lag i en dubbelrunda där alla mötte alla. Fler lag, främst från Europa, var anmälda att delta i D-VM men på grund av kostnaden valde de att inte ställa upp.
För A-VM i Wien 1987 stod diskussioner och beslut kring tabeller mer i förgrunden än det rent sportsliga detta år. Orsaken till diskussionerna var uttagningen av Miroslav Sikora i Västtysklands landslag. Sikora var född i Polen och hade deltagit i spelat för Polen i juniorernas B-VM. [1] 1977 hade familjen dock flytt till dåvarande Västtyskland och fått västtysk nationalitet. Det västtyska ishockeyförbundet, DEB, hade före VM fått klartecken att använda Sikora i truppen. Efter en succéinledning av det västtyska laget, med vinster över Finland och Kanada, lämnade de två lagen in en protest, tillsammans med Schweiz som hoppades på fördelar i nedflyttningsstriden, mot att Miroslav Sikora spelade trots att han spelat för Polen tidigare. IIHF godkände först protesten och drog in de poäng som Västtyskland lyckats spela ihop. Västtyskland kunde dock visa upp i domstol det godkännande som spelaren fick före VM vilket gjorde att IIHF drog tillbaka sitt tidigare beslut. Västtyskland fick stort stöd från andra länder, speciellt från Sverige, som menade att om man fick göra så i olympiska sammanhang så borde det vara tillåtet i världsmästerskap[2], som om Västtysklands poäng drogs in och fördelades till Kanada och Finland, skulle hamna i nedflyttningsserien. Det västtyska laget lyckades dock inte att nå finalspelet, trots den fina inledningen, men var snubblande nära att för första gången gå vidare. Dessutom så uppdagades ett dopingfall under A-VM. Amerikanen Scott Young testades positivt efter matchen mot Tjeckoslovakien. Eftersom USA förlorade matchen med 4–2 ändrades resultatet till 4–0 och spelaren i fråga diskvalificerades.
Nya världsmästare blev överraskande Sverige, som efter domstolsbeslutet tog sig till finalomgången. Sverige lyckades vinna med bättre målskillnad gentemot Sovjet. En huvudroll i detta fick Kanada som lyckades spela en mållös match mot Sovjet men sedan förlorade med hela 9–0 i sin slutmatch mot Sverige. Det svenska laget blev "världsmästare i kavaj", då den sista matchen i turneringen spelades mellan Tjeckoslovakien och Sovjetunionen. Vid vinst för Tjeckoslovakien skulle tjeckerna bli världsmästare och Sverige silvermedaljörer. Sovjetisk poängvinst, oavgjort eller vinst, skulle ge Sverige guldet. Tjeckoslovakien gjorde 1–0 och försvarade sig väl. Dock lyckades Vladimir Krutov göra 1–1 och Sverige var världsmästare. Igor Stelnov ökade på till 2–1 och Sverige för första gången på 25 år världsmästare. Denna, den fjärde mästerskapstiteln, var den hittills tyngsta då Sverige vid de övriga tre tillfällena lyckats vinna då VM drabbats av bojkotter (VM 1953, VM 1957 och VM 1962). Sovjetunionen fick nöja sig med att för 25:e gången erövra europamästerskapstiteln.
Ett nytt rekord noterades i världsmästerskapet då Australien i D-gruppen vann över Nya Zeeland med 58–0. Det var ett nytt rekord för det totala världsmästerskapet, men för A-VM eller Toppdivisionen står fortfarande rekordet kvar från VM 1949 där Kanada vann mot Danmark med 47–0.
Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.