Vasco Núñez de Balboa
spansk conquistador / From Wikipedia, the free encyclopedia
Vasco Núñes de Balboa, född 1475 i Jerez de los Caballeros i Extremadura, död 15 januari 1519 i Acla i Darién i Panama, var en spansk upptäcktsresande, guvernör och conquistador.
- För andra betydelser, se Balboa.
Han reste till Nya världen år 1500, och efter några upptäcktsresor upprättade han en bosättning på ön Hispaniola. Han grundade bosättningen Santa María la Antigua del Darién i nuvarande Panama 1510, vilket var den första permanenta europeiska bosättningen på den amerikanska dubbelkontinenten (en bosättning grundad av Alonso de Ojeda vid San Sebastián de Urabá föregående år hade redan övergivits).[1] Under ett av sina strövtåg på Panamanäset fick han höra talas om ett guldland vid ett hav i sydlig riktning. 1 september 1513 gav han sig iväg på en upptäcktfärd till detta hav, och nådde efter stora vedermödor 25 september 1513 Stilla havet. "Söderhavet", som han kallade det, togs i besittning för Spaniens räkning. Ståthållare över det nya området blev dock ej Balboa, utan Pedrarias de Avila, som lät anklaga honom för förräderi och avrätta honom.[2]