Växthuseffekten (eller drivhuseffekten) är den uppvärmning av jordytan som åstadkoms av jordens atmosfär. Effekten beror på att en del av den värme som strålar ut från jordytan värmer upp luften i atmosfären i stället för att stråla ut i rymden. Jorden blir därigenom varmare än den skulle ha varit om den hade saknat atmosfär. I större eller mindre grad uppträder samma effekt också på andra planeter som är försedda med atmosfär.
Utan atmosfär skulle det ha varit mycket kallt vid jordytan. I verkligheten blir temperaturen betydligt högre tack vare att luften innehåller gaser som fångar upp värmestrålningen från jordytan och återsänder den dit. Temperaturhöjningen förstärker värmestrålningen från ytan, men den mängd värmestrålning som slipper ut i rymden från jorden förblir oförändrad.
En något mer fullständig översikt över energiflödena i jordatmosfären kan se ut som ovan. Här framgår att atmosfären tar emot energi inte bara genom att absorbera solljus och värmestrålning utan också via uppåtstigande luft som har värmts nära markytan. Också den energi som går åt när vatten avdunstar vid jordytan frigörs i atmosfären när vattenångan kondenseras i form av moln.
Solljuset utgörs till stor del av strålning på våglängder där jordens atmosfär är genomskinlig. För den långvågigare värmestrålningen från jordytan är atmosfären däremot bara delvis genomskinlig. Det mesta av värmestrålningen fångas upp av vattenånga, koldioxid och andra växthusgaser.
Denna artikel behandlar endast växthuseffekten som fysikaliskt fenomen. Att senare tiders klimatförändringar främst beror på människans utsläpp av växthusgaser behandlas i artikeln global uppvärmning.