tillföra

Swedish

Etymology

From till +‎ föra.

Verb

tillföra (present tillför, preterite tillförde, supine tillfört, imperative tillför)

1. to bring, to supply

Conjugation

Conjugation of tillföra (weak)

	active		passive
infinitive	tillföra		tillföras
supine	tillfört		tillförts
imperative	tillför		—
imper. plural1	tillfören		—
	present	past	present	past
indicative	tillför	tillförde	tillförs, tillföres	tillfördes
ind. plural1	tillföra	tillförde	tillföras	tillfördes
subjunctive2	tillföre	tillförde	tillföres	tillfördes
present participle		tillförande
past participle		tillförd

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• tillförsel