Svake substantiv
From Wikipedia, the free encyclopedia
Remove ads
Svake substantiv (eller linne substantiv) er i germanske språk substantiv som i si opphavlege form enda på konsonanten –n. Alt i norrønt språk var denne konsonanten fallen bort, slik at dei svake substantiva i moderne norsk språk i ubunde eintal endar på ein trykklett vokal; oftast ein –e.
Norsk
På moderne norsk, kan endingsvokalen skifte ved bøying av substantivet:
- ein hane – hanen – hanar – hanane
- ei høne – høna – høner – hønene
- eit eple – eplet – eple – epla
Nokre svake substantiv kan ha avvikande bøygningsmønster:
- ei furu – furua – furuer – furuene
- (eller ei fure – fura – furer – furene, jamstilt form)
- eit auga – auga – augo – augo
- (eller eit auge – auget – auge – auga, jamstilt form)
Som auga går òg øyra og hjarta. I klassisk nynorsk følgde òg hyrna, noda, nykla, nyra, nysta, okla denne forma. I klassisk nynorsk, som i høgnorsk, er vokalvariasjonane større: Desse bøygningsmønstra var tillatne sideformer i nynorsk fram til 2012.
- ei høna – høna - hønor – hønone
- ei fura – fura – furor – furone
- eit eple – eplet – eple – epli
Remove ads
Norrønt
Remove ads
Kjelder:
- Prof. Even Hovdhaugen i Kunnskapsforlagets Store norske leksikon 1981 ISBN 82-573-0038-1
- Olav T. Beito: Nynorsk grammatikk Det Norske Samlaget 1986 ISBN 82-521-2801-7
Sjå òg:
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads