Återvinning
process där material används vid tillverkning av nyare produkter / From Wikipedia, the free encyclopedia
Återvinning innebär tillvaratagande av material från avfall. Återvinning är i allmänhet en föredragen metod när det gäller att behandla avfall. I snäv bemärkelse avses med återvinning substansåtervinning, vilket innebär att jungfruligt (nyproducerat) material ersätts med insamlat använt material. Ibland talas även om energiåtervinning, varvid vissa former av förbränning må komma att klassificeras som återvinning. I Sverige återvinns eller förbränns nästan allt avfall och endast en mycket liten del deponeras (slängs, grävs ned och lagras på godkänd deponi på ”soptipp”). Inom branscher där producentansvar råder, krävs returinsamlingssystem (återvinning) av branschen. Sverige har lagstadgat producentansvar inom åtta områden: förpackningar, däck, returpapper, elektronik, batterier, läkemedel, fordon som väger mindre än 3,5 ton samt radioaktiva strålkällor.
- För den juridiska termen, se Återvinning (juridik).
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Aluminium, glas, kartong, papper och plast är exempel på material som kan återvinnas, de olika typerna av material kallas fraktioner.
Ytterligare exempel på återvinning är förorenade jordmassor och tjärasfalt som efter behandlingsåtgärder blir renade och återvunna. De är då lämpliga att åter användas i anläggningsprojekt när exempelvis hus och vägar ska byggas. Se även marksanering.
Även överflödig värme från industrier tas om hand och blir fjärrvärme.
Återvinningsrum är lokaler i hyresrätts- och bostadsrättsföreningar där de boende avyttrar föremål och material från sin bostad som även kan återanvändas av andra boende. Vanliga sådana föremål är kläder, böcker och husgeråd.