13,2 mm automatkanon m/39
From Wikipedia, the free encyclopedia
13,2 mm automatkanon m/39, kort 13,2 mm akan m/39, var svenska flygvapnets primära automatkanon under andra världskriget. Vapnet som ursprungligen hette Mitrailleuse d'avion Browning - F.N. Calibre 13,2 mm, eller kort 13,2 mm FN Browning M.1939 utvecklades av FN Herstal i Belgien 1938 som flygplansbeväpning för export och var i grunden baserat på amerikanska M2 Browning.
13,2 mm automatkanon m/39 Ursprungligen FN Browning M.1939 | |
---|---|
13,2 mm automatkanon m/39A fotad från höger och vänster | |
Typ | Automatkanon |
Ursprungsplats | Belgien |
Tjänstehistoria | |
I tjänst | 1939–2001 |
Använts av | Sverige Rumänien (Mindre antal) Finland (se VKT 12,70 LKk/42) |
Krig | Andra världskriget Fortsättningskriget |
Produktionshistoria | |
Konstruerad | 1938 |
Producerad | 1939–cirka 1946 |
Tillverkare | Fabrique Nationale (FN herstal) L.M. Ericsson |
Varianter | 13,2 mm akan m/39 13,2 mm akan m/39A 12,7 mm akan m/39 12,7 mm akan m/39A 12,7 mm VKT LKk/42 |
Specifikationer | |
Vikt | Kanonens vikt: 24,3 kg Pipans vikt: 3,3 kg Länkens vikt: 0,017 kg |
Längd | 1 415 mm (1 450 mm med flamdämpare) |
Piplängd | 816,5 mm (910 mm med flamdämpare) |
Patron | (Original) 13.2x99 Hotchkiss (Patron m/39) (Senare) 12.7x99 Browning (patron m/45) |
Patronvikt | runt 120 gram (patron m/39) |
Kaliber | 13,2 mm (original) 12,7 mm (senare) |
Eldrör | Eldröret hade åtta högervridna räfflor med konstant räffelstigning. 400 mm/varv Räffeldjupet var 0,16 mm. |
Mekanism | kort piprekyl |
Eldhastighet | 1 080 rpm (standard) 600 rpm (lägsta) 1 500 rpm (högsta) |
Utgångshastighet | 810–900 m/s |
Effektiv räckvidd | Spårljus går upp till 1000 m |
Maximal räckvidd | Genomsnittligt 7000 m |
Frammatning | Bältmatning från höger eller vänster |
Riktmedel | Reflexsikte m/37 (Fpl 18 & 21) Reflexsikte m/42B (Fpl 22) Gyroreflexsikte K-14 (Fpl 21) |
Flera länder var intresserade av vapnet med betoning på licens för inhemsk produktion. Bland annat Belgien[1], Finland[2], Nederländerna[3], Rumänien och Sverige var intresserade men på grund av den tyska ockupationen av Belgien under andra världskriget hann vapnet bara exporteras till Sverige och Rumänien i begränsade antal.
Sverige lyckades få tag på licensproduktion och vapen producerades i LM Ericssons lokaler på Tulegatan i Stockholm under regi av Gevärsfaktoriet.[4] Sverige kom att bli huvudbrukare av vapnet i dess originalutförande med över 2000 vapen i tjänst då Rumänien enbart brukade ca 250 vapen.[5][6]
Finland kom senare att producera vapnet i modifierad form under namnet VKT 12,70 LKk/42 då de fick tag på grundritningar och ett originalvapen via Sverige.[2]