Agent 007 med rätt att döda
brittisk film från 1962 regisserad av Terence Young / From Wikipedia, the free encyclopedia
Agent 007 med rätt att döda (originaltitel: Dr. No) är en brittisk actionfilm från 1962, den första i James Bond-filmserien, och den första med Sean Connery i rollen som den brittiske underrättelseagenten James Bond. Filmen baseras på Ian Flemings bok Döden på Jamaica (1958), med manus skrivet av Richard Maibaum, Johanna Harwood och Berkeley Mather. Den regisserades av Terence Young och producerades av Harry Saltzman och Albert R. Broccoli, som samarbetade med Bond-serien ända till 1975. Premiären ägde rum den 5 oktober 1962.
- Uppslagsordet ”Dr. No” leder hit. För filmfiguren, se Doktor Julius No. För boken, se Döden på Jamaica.
Agent 007... med rätt att döda (Dr. No) | |
Genre | Action |
---|---|
Regissör | Terence Young |
Producent | Albert R. Broccoli Harry Saltzman |
Manus | Richard Maibaum Johanna Harwood Berkely Mather |
Baserad på | Döden på Jamaica av Ian Fleming |
Skådespelare | Sean Connery Ursula Andress Joseph Wiseman Jack Lord John Kitzmiller Bernard Lee |
Originalmusik | Monty Norman |
Fotograf | Ted Moore |
Klippning | Peter R. Hunt |
Produktionsbolag | EON Productions |
Distribution | United Artists |
Premiär | 5 oktober 1962 (Storbritannien) 29 april 1963 (Sverige) |
Speltid | 110 minuter |
Land | Storbritannien |
Språk | Engelska |
Budget | $1,1 miljoner |
Intäkter | $59 600 000 |
Uppföljare | Agent 007 ser rött |
IMDb SFDb Elonet |
I filmen sänds James Bond till Jamaica för att undersöka om en brittisk agent blivit dödad. Spåren leder honom till ön Crab Key där superskurken Doktor Julius No bor. Bond avslöjar och hindrar Dr Nos plan att störa amerikanska rakettester vid Cape Canaveral.
Filmen blev en ekonomisk och biobesöksmässig succé, och lade grunden till den filmserie som fortsätter än i dag. Redan i Agent 007 med rätt att döda skapades flera av de teman och inslag som blivit kännetecken för James Bond-filmerna, till exempel Maurice Binders inledningssekvens där Bond syns genom en pistolmynning, och det välkända musiktemat komponerat av Monty Norman och John Barry. Filmmanuset följer troget boken med bara några få förändringar, till skillnad från de flesta senare filmer. Regissören Terence Young var en entusiastisk Fleming-läsare och ville överföra det bästa från böckerna till filmduken.