Albrekt Björnen
markgreve av Brandenburg (1157-1170) / From Wikipedia, the free encyclopedia
Albrekt I av Brandenburg (tyska: Albrecht I. von Brandenburg), även känd som Albrekt Björnen (tyska: Albrecht der Bär), född cirka 1100, död 18 november 1170 i möjligtvis Stendal, var en betydande nordtysk furste, greve av Ballenstedt (från 1123) och Weimar-Orlamünde (från 1134), markgreve av Lausitz (1123–1131), Nordmark (1134–1157) och Brandenburg (1157–1170) och hertig av Sachsen (1138–1142). Han var son till greve Otto den rike (död 1123) och Eilika av Sachsen (död 1142).
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2021-03) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
- För andra peroner med samma namn, se Albrekt.
Snabbfakta Regeringstid, Efterträdare ...
Albrekt I | |
---|---|
Staty skulpterad av Walter Schott för Siegesallee i Berlin omkring år 1900. Statyn förvaras sedan 2009 i Zitadelle Spandau. | |
Regeringstid | 1157 – 1170 |
Efterträdare | Otto I |
Greve av Anhalt | |
Regeringstid | 1123 – 1170 |
Företrädare | Otto |
Efterträdare | Bernhard III |
Hertig av Sachen | |
Regeringstid | 1138 – 1142 |
Företrädare | Henrik II |
Efterträdare | Henrik III |
Gemål | Sofia |
Barn | Otto I Hermann I Siegfried Henrik Adelheid Adalbert III Dietrich Bernhard III Hedvig Gertrud |
Ätt | Askanien |
Far | Otto |
Mor | Eilika |
Född | ca. 1100 |
Död | 18 november 1170 (69–70 år) Stendal (möjligtvis) |
Begravd | Ballenstedt |
Stäng
Albrekt Björnen är huvudsakligen känd som grundare av markgrevskapet Brandenburg, den stat som långt senare blev kärnlandet i kungadömet Preussen och Tyska kejsardömet.