Ahriman
ont väsen i den medelpersiska Pahlavilitteraturen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Ahriman (medelpersiska: 𐭠𐭧𐭫𐭬𐭭𐭩, persiska: اهریمن) är ett ont, utåtriktat väsen i zoroastrismen och termen förekommer först i pahlavilitteraturen (ca 300 f.Kr.–900 e.Kr.).
Ordet härstammar från avestiskans Angra Mainyu (avestiska: 𐬀𐬢𐬭𐬀⸱𐬨𐬀𐬌𐬥𐬌𐬌𐬎 aŋra mainiiu), som betyder ungefär "destruktiv mentalitet" eller "ondskans idé", och som har krigets och oordningens natur.[1] Angra Mainyu personifierar allt som inte tillhör den rätta ordningen (asha ): förstörelse, ondska, orätt lögn.