Bengt Birgersson (Bjälboätten)
svensk präst / From Wikipedia, the free encyclopedia
Bengt Birgersson, född 1254 död den 25 maj 1291, biskop i Linköping. Han var son till Birger jarl och Ingeborg Eriksdotter (modern dog samma år som Bengt föddes).[1]
Bengt Birgersson | |
---|---|
Bengt Birgersson, utsnitt ur hans sigill. Xylografi av Wilhelm Meyer Ur Den svenska historien, 1877 | |
Titlar | |
Tidsperiod | 1284-1291 |
Utnämnd av | Magnus Ladulås |
Efterträdare | Valdemar Magnusson |
Andra titlar | Kansler 1277, Biskop 1286, se nedan |
Kyrkliga ämbeten | |
Kyrka | Romersk-katolska kyrkan |
Titel | Biskop |
Stift | Linköpings stift, biskop |
Period | 1286-1291 |
Företrädare | Bo (biskop) |
Efterträdare | Lars Albrektsson |
Period | 1286-1291 |
| |
Personfakta | |
Personnamn | Bengt Birgersson |
Född | 1254 |
Död | 25 maj 1291 |
Släkt | |
Frälse- eller adelsätt | Bjälboätten |
Far | Birger jarl |
Mor | Ingeborg Eriksdotter |
Ett av Bjälboättens heraldiska vapen, vars utförande återkommit i flera ättlingars vapen |
Bengt var först ärkedjäkne vid domkyrkan i Linköping 1269, var från 1275 innehavare av ett prebende vid Uppsala domkyrka, beläget i Tierps socken. Han omtalas i ett brev 1277[2] som kansler till sin bror, Magnus Ladulås.[3] År 1284 upphöjdes han till hertig av Finland i samband med att hans bror Magnus Ladulås gav sin äldste son konunganamn, och sin yngre son hertigtitel.
1286 valdes Bengt Birgersson till biskop i Linköpings stift.
I Linköpings biskopskrönika från 1523 (Scriptores rerum suecicarum medii ævi) får han eftermälet: "til Linköpingz kirkio sent komber hans like. Misskunne honom Gud i hemmerijke."
Minst två av hans testamenten finns bevarade från 1287 och 1289.