Bindningslära
teoretisk lära om hur varp och inslag fungerar tillsammans / From Wikipedia, the free encyclopedia
Bindningslära är den teoretiska läran om hur varp och inslag fungerar tillsammans.
Enkel bindning: ("enkel" används i betydelsen oförvanskad). Det finns tre olika bindningar i vävning ur vilka alla andra bindningsmönster har utvecklats och kan härledas: tuskaft (=lärftbindning) i linneväverier och taftbindning i sidenväverier), kypert och satin (=atlas) som alla i sin tur kan varieras till olika vävtekniker.
Förstärkt bindning: När antingen två varpsystem eller två inslagssystem används. (Till exempel sammet, förmodligen ingår också daldräll, rosengång, upphämta o.s.v..)
Dubbel bindning: När minst två varpsystem och två inslagssystem används (se rundväv och dubbelväv)
Med dagens moderna datorprogram för vävning har bindningsläran i högre grad blivit tillgänglig även för hobbyvävare eftersom de medger att man provar en idé om uppsättning/solvning/uppknytning/inslag utan att för den skull behöva göra den omständliga procedur det är att prova i en vävstol.
I bindningsläran ingår, utöver grunderna i vävtekniken och de vanliga vävteknikerna, att skapa insikter i hur mer avancerade bindemönster ser ut, vad bindepunkterna är, hur en bindevarp är konstruerad o.s.v..