museum i Frankrike Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
Centre national d’art et de culture Georges-Pompidou är ett franskt nationalmuseum för samtidskonst, beläget i Paris 4:e arrondissement. Centre Pompidou benämns ofta av fransmännen som Beaubourg, vilket är namnet på kvarteret museet ligger i.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Centre Georges-Pompidou | |
 | |
| Adress | place Georges-Pompidou |
|---|---|
| Koordinater | 48°51′38″N 02°21′08″Ö |
| Etablerat | 31 januari 1977 (invigning)[1] |
| Uppkallat efter | Georges Pompidou |
| Operatör | Centre national d'art et de culture Georges-Pompidou |
| Besökare per år | 3 273 867 (2019)[2] |
| Museichef | Laurent Le Bon (2021–) |
| Webbplats | |
| https://www.centrepompidou.fr | |
Centre Georges-Pompidou öppnade 1977 på initiativ av den franske presidenten Georges Pompidou, och visar sedan dess upp de mest betydelsefulla verken ur den franska statens samlingar av konst från 1900-talet och framåt, och kompletterar därmed Musée d'Orsay och Louvren.
Förutom två våningar med den permanenta utställningen erbjuds ett antal tillfälliga utställningar av modern och nutida konst, en biograf för kvalitets- och konstfilm, en scen för dans och musik, butiker, en exklusiv restaurang och tillhörande café, samt ett stort referensbibliotek som i sig upptar två hela våningar.
År 2012 var Centre Georges-Pompidou det nionde mest besökta konstmuseet i världen, med 3,6 miljoner besökande.[3]
En arkitekttävling fick 681 inkomna förslag och vanns av Renzo Piano, Richard Rogers och Gianfranco Franchini.[4]. Arkitektfirman samarbetade med Arup and Partners.[5] Rör för ventilation, vatten- och elektricitetsförsörjning hade anbringats på byggnadens utsida och målats efter funktion (till exempel blått för luftintag och rött för människotransport). Byggnadens moderna utseende bröt starkt av mot de intilliggande äldre husen, ett faktum som uppskattades av somliga parisare men som ansågs skandalöst av en del.
Vid årsskiftet 2013/2014 träffades avtal mellan Centre Pompidou och Málaga om en filial i hamnområdet Muelle Uno i Málaga i Spanien.[6]
