Dackefejden
bondeuppror mot Sveriges kung Gustav Vasa 1542–1543 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Dackefejden var ett bondeuppror mot Gustav Vasa åren 1542–1543, under ledning av Nils Dacke, en bonde från Vissefjärda i södra Småland.
| Dackefejden | |
 Nils Dacke frihetskämpen. Staty från 1956 av Arvid Källström på Gamla Torget i Virserum. | |
| Plats | Småland, Öland, skogsbygderna i södra Östergötland och skogsbygderna i östra Västergötland |
|---|---|
| Datum | 1542–1543 |
| Karaktär | Bondeuppror |
| Part II | Gustav Vasa |
| Ledare I | Nils Dacke |
| Syfte | Missnöje med Gustav Vasas skattepålagor och den rådande kyrkopolitiken |
| Resultat | Gustav Vasa gick först med på en fredsuppgörelse. Dacke blev i och med den ledare för Småland, undantaget Kalmar och Jönköping. Dacke passade därefter på att genomföra flera reformer: Den katolska gudstjänsten återinfördes och gränshandeln med Danmark blev åter tillåten, men vintern/våren år 1543 slog dock Gustav Vasas trupper skoningslöst tillbaka och Småland hamnade åter direkt under den svenska kronan. Det avgörande slaget skedde på isarna vid sjöarna utanför Virserum. Eftersom Gustav Vasa segrade över Nils Dacke blev det möjligt för honom att ännu lättare kunna centralstyra Sverige från Stockholm. |
| Skadade | Dacke sårades redan i början av striderna, I augusti blev Dacke skjuten och stupade vid gränsen till Blekinge |
| Fällda | Dackes släktingar antingen avrättades eller deporterades |
| Övrigt | Efter upproret sattes Nils Dackes huvud på en påle och placerades vid galgbacken. För att minska risken för ännu ett uppror satte Gustav Vasa Dackes son i en fängelsecell där han fick svälta ihjäl. |
Orsaken till upproret var det starka missnöje som rådde mot kungens försök att stärka centralmakten, något som kändes extra hårt i det tidigare relativt självständiga Småland. Upprorsmännen var främst missnöjda med Gustav Vasas skattepålagor och med den rådande kyrkopolitiken.[1][2]