Elektrosvag växelverkan
From Wikipedia, the free encyclopedia
Elektrosvag växelverkan är en fysikalisk teori som förenar elektromagnetismen med den svaga kärnkraften i en beskrivning. Fastän dessa två krafter förefaller mycket olika vid de låga energier som råder i det vardagliga livet, så modellerar teorin dem som två olika aspekter av samma kraft. Ovanför den förenande energin runt 100 GeV går de ihop till en enda elektrosvag kraft. I en tillräckligt het omgivning (omkring 1015 K), så förenas de båda krafterna till en kombinerad elektrosvag kraft.
Den elektrosvaga växelverkan beskrevs matematiskt för första gången av Sheldon Glashow, Steven Weinberg och Abdus Salam under 1960-talet, en insats för vilken de förärades 1979 års Nobelpris i fysik.[1][2] Det förekommer också att teorin för elektrosvag växelverkan benämns GWS-teorin efter dessa tre fysiker. I dag är den elektrosvaga växelverkan en viktig del av partikelfysikens standardmodell.