Europeisk bäralm
From Wikipedia, the free encyclopedia
Europeisk bäralm[2] även känd som micocoulier de Provence, Celtis australis, är ett lövfällande träd som är inhemskt i södra Europa, Nordafrika och Mindre Asien samt fram till Indien.[1] Den ingår i släktet Bäralmar (Celtis) och familjen hampväxter.[3][4]
Europeisk bäralm Celtis australis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Micocoulier de Provence, planterad 1550, framför kyrkan i Fox-Amphoux i departementet Var i Frankrike. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Kärlväxter Tracheophyta |
Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida |
Ordning | Rosordningen Rosales |
Familj | Hampväxter Cannabaceae |
Släkte | Bäralmssläktet Celtis |
Art | Celtis australis |
Vetenskapligt namn | |
§ Celtis australis | |
Auktor | Linné |
Utbredning | |
Träden kan bli upp till 25 meter höga. Barken är jämn och grå, närmast elefantgrå. Löven är smala och skarpkantade, 5–15 centimeter långa och mörkgrå/gröna, blekgula innan de faller på hösten. Blommorna är små och gröna och sitter för sig själva eller i små klasar. Frukten är en bärlik och mörkröd, en centimeter stenfrukt, som hänger i små klasar. Bären är mycket uppskattade av fåglar.
Arten introducerades på Kanarieöarna, på Cypern, i Kalifornien och i New South Wales (Australien). Den växer i låglandet och i bergstrakter upp till 2500 meter över havet.[1]
Europeisk bäralm hittas i trädgrupper, ensam på ängar, vid vattendrag och i klippiga regioner. Vanlig är lövskogar tillsammans med träd av lönnsläktet, av eksläktet och med hästkastanj. Förökningen sker med hjälp av frukter eller över rötter. Europeisk bäralm kan leva upp till 1000 år.[1]
Europeisk bäralm planteras ofta i stadsmiljö, eftersom den är tålig mot luftföroreningar och långlivad.
Arten delas in i underarterna Celtis australis australis och Celtis australis caucasica.