Fältloge
From Wikipedia, the free encyclopedia
En fältloge (även arméloge eller regementsloge) är en ambulerande frimurarloge, som inte är bunden till en viss ort och som i motsats till en militärloge endast arbetar i krigstid. Då kriget slutar upplöses logen eller görs om till en vanlig loge.
Denna artikel är en del av Wikipedias serie om Frimureri | ||||||||||||
Huvudartiklar
Frimureri · Storloge · Frimurarloge · Frimureriska ämbetsmän · Stormästare · Erkännande · Reguljär · Liberalt frimureri· Svenska Frimurare Orden Historia
Frimureriets historia · Liberté chérie · Frimureriska handlingar · Storlogen i London och Westminster
|
De frimureriska sammankomsterna ägde vanligen rum i tält som inretts med rituella föremål. Av militära ordenstecken gjorde man egna ämbetsmannatecken och logetecken. I fältlogerna möttes även bröder ur de stridande parterna.
Den franske historikern Jean-Luc Quoy-Bodin hävdar att 1700-talet gradvis kom att präglas av en militär humanism, där motsättningen mellan frimurerisk moral och militär plikt måste tolkas utifrån den större process som det innebar att man omvärderade den militära självuppfattningen.[1][2] Nationella konflikter och grundandet av fältloger, särskilt under perioden 1790-1820, öppnade nya möjligheter till förbrödring mellan män som annars var bittra fiender på slagfältet.[3] Under nationalsocialismens tid sågs detta som förräderi,[4] vilket bidrog till jakten på frimurare.