Förordning (Europeiska unionen)
typ av bindande rättsakt inom Europeiska unionen / From Wikipedia, the free encyclopedia
En förordning är en typ av bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Rättsakten används för att utfärda europeiska lagar med enhetliga bestämmelser inom hela unionen.[1][2] Två exempel på förordningar är dataskyddsförordningen och Dublinförordningen.
- För andra betydelser, se förordning.
Till skillnad från direktiv är förordningar till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater; de får direkt rättsverkan i de nationella rättsordningarna likt nationella lagar.[3] Medlemsstaterna varken ska eller får införliva en förordning i den nationella lagstiftningen.[4][5] Däremot kan en förordning kräva att medlemsstaterna antar vissa kompletterande bestämmelser för att anpassa den nationella lagstiftningen.
En bestämmelse i en förordning som skapar en rättighet för enskilda har i allmänhet fullständig direkt effekt, det vill säga den kan åberopas av enskilda inför en nationell domstol likt en nationell lag.[1]