Försäkring
From Wikipedia, the free encyclopedia
Försäkring innebär:
- en ömsesidig finansiell riskspridning mellan ett större antal enheter, eller
- det affärsmässiga erbjudandet av skydd mot de finansiella aspekterna av risk, i fråga om egendom, liv och hälsa, med mera.
Grunden för en försäkring är att sprida risken för skada mellan ett tillräckligt stort antal individer för att gemensamt kunna täcka kostnader för skada som en enskild individ inte kan klara av. I klassisk försäkring innebär detta att varje ny risk för skada som ska bäras av kollektivet måste vägas mot kostnaden för att reparera skadan. Om sannolikheten är hög för att skadehändelsen kan inträffa kan försäkringsgruppen neka att täcka risken för skadan.
En klassisk försäkring skiljer sig från en socialförsäkring (eller annan statligt administrerad försäkring) genom att förmåner och bidrag via socialförsäkringen inte är kopplade till en föregående riskanalys eller betalning av premie.[1]