François-René de Chateaubriand
fransk författare, politiker och diplomat / From Wikipedia, the free encyclopedia
François-René de Chateaubriand, född 4 september 1768 i Saint-Malo, död 4 juli 1848 i Paris, var en fransk greve, politiker, skribent, diplomat, militär och författare. Han var Frankrikes utrikesminister 1822–1824, men är numera mest känd som författare.
- Uppslagsordet ”Chateaubriand” leder hit. För maträtten som uppkallades efter denne man, se Chateaubriand (maträtt).
Snabbfakta Född, Död ...
François-René de Chateaubriand | |
Chateaubriand mediterande på Roms ruiner (ca 1810) av Anne-Louis Girodet de Roussy-Trioson. | |
Född | François-Auguste-René de Chateaubriand[1] 4 september 1768[2][3][4] Saint-Malo[5], Frankrike |
---|---|
Död | 4 juli 1848[2][3][4] (79 år) Paris[6] |
Begravd | Grand Bé |
Medborgare i | Frankrike |
Sysselsättning | Översättare, journalist, essäist, militär, biograf, historiker, poet, politiker, diplomat, författare[7] |
Befattning | |
Frankrikes ambassadör i Sverige Frankrikes ambassadör i Storbritannien Frankrikes ambassadör vid Heliga stolen Stol nummer 19 i Franska akademien (1811–1848)[8] Fransk pär (1815–1830) Minister of State (1815–1816) Utrikesminister (1822–1824) | |
Noterbara verk | Atala, Génie du christianisme och René |
Politiskt parti | |
Legitimism | |
Maka | Céleste de Chateaubriand (g. 1792–) |
Partner | Hortense Allart |
Föräldrar | René-Auguste de Chateaubriand Apolline Jeanne Suzanne de Bédée |
Utmärkelser | |
Riddare av Sankt Ludvigsorden (1814) Andreasorden (1821) Officer av Hederslegionen (1823) Riddare av Mikaelsorden (1824) Riddare av Helgeandsorden (1824) Sankt Alexander Nevskij-orden Riddare av Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden Riddare av Gyllene skinnets orden Storkorset av Kristusorden Svarta örns orden Pour le Mérite för vetenskap och konst Storkorset av Karl III:s orden | |
Namnteckning | |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Stäng
Chateaubriand tillhörde emigrantarmén som bekämpade franska revolutionen. Han slöt sig först till Napoleon Bonaparte, men blev sedan en av dennes mest hätska kritiker. Han grundade tillsammans med Madame de Staël den franska romantiken och bidrog till att kristendomen återinfördes i Frankrike under Napoleon.