Genus (språkvetenskap)

Genus är inom språkvetenskapen en indelning av ett språks substantiv och pronomen i olika klasser med utgångspunkt från deras inverkan på böjningen av artiklar, adjektiv och verb. Exempelvis ett rött hus, en solig dag.

Bland västerländska språk är det vanligast att substantiven indelas i maskulinum, femininum, neutrum, reale, genus med semantisk koppling eller inget genus alls. På senare år har de tre genusgrupperna maskulinum, femininum och reale kommit att sammanfattas under namnet utrum.

Andra sätt för indelning av orden är mänskligt kontra omänskligt eller levande kontra dött. När ett språk har fler än tre indelningar brukar man inte kalla dessa för genus utan för nominalklasser. Vanliga indelningar är form, storlek, ätlighet och social status. Dessa genussystem är i regel mycket rika och klasser för allt möjligt kan förekomma. I exempelvis tucano-språk finns en nominalklass för ”bark som inte sitter fast direkt på ett träd”. Under denna klass faller även "säckiga byxor" samt "bitar av plywood som blivit så fuktiga att lagren luckrats upp." Språk med denna typ av klassystem återfinns bland annat i nordöstkaukasiska språk och bantuspråk.[1]

Epikoinon, även epicoenum (-senum; av gr. ἐπίκοινος (-ον) epíkoinos (-on)), är ord som kan vara både maskulinum och femininum, till exempel lärjunge, elev, person.[2]