Hans Hildebrand
svensk arkeolog, numismatiker, museiman och riksantikvarie / From Wikipedia, the free encyclopedia
Hans Olof Hildebrand Hildebrand, född 5 april 1842 i Stockholm, död 2 februari 1913[13], var en svensk arkeolog, numismatiker, museiman och riksantikvarie. Han var son till Bror Emil Hildebrand och Anna Mathilda Ekecrantz samt bror till Emil Hildebrand. Han gifte sig 1867 med Elin Maria Charlotta Martin och blev far till Erik Hildebrand samt svärfar till Olof Sörensen.
Hans Hildebrand | |
Hans Hildebrand, porträtt målad av Elisabeth Warling 1897. | |
Född | 5 april 1842[1][2][3] Maria Magdalena församling[4][2], Sverige |
---|---|
Död | 2 februari 1913 (70 år) Oscars församling[1][5], Sverige |
Begravd | Solna kyrkogård[6] kartor |
Medborgare i | Sverige[7][8] |
Utbildad vid | Uppsala universitet |
Sysselsättning | Antropolog, arkeolog, förhistoriker |
Befattning | |
Riksantikvarie (1879–1907)[9][10] Ordförande i Fredrika-Bremer-Förbundet (1884–1903)[11] Stol nummer 6 i Svenska Akademien (1895–1913)[12] | |
Barn | Karl Hildebrand (f. 1870)[10] Hedvig Carlander (f. 1875)[10] |
Föräldrar | Bror Emil Hildebrand[1][2] |
Släktingar | Emil Hildebrand (syskon) |
Redigera Wikidata |
Hildebrand var ledamot av Svenska Akademien 1895–1913 där han satt på stol 6 som efterträdare till författaren Fredrik August Dahlgren. Han var Akademiens dess ständige sekreterare (tillförordnad) 1912. Han var ledamot av Vitterhetsakademien från 1874 till sin död, dess sekreterare 1879–1907. Hildebrand var den förste som gradvis utarbetade en ny och betydande arkeologisk metod, typologin, vilken kom att fulländas av Oscar Montelius.