Heraldik

Heraldik är läran om den typ av märken som kallas vapen och deras historia, men framför allt regelverket för hur de utformas och används. Inom heraldiken finns också en särskild terminologi, vilken underlättar blasonering (beskrivning) samt jämförelse mellan likartade vapen.

Den som fackmässigt – vetenskapligt eller konstnärligt – ägnar sig åt heraldik kallas heraldiker. Under medeltiden växte häroldsämbetet fram, vars innehavare hade såväl ceremoniella och heraldiska funktioner, som uppgiften som sändebud. Titeln vapenkung kunde även användas för den främste av härolderna (och i Storbritannien gäller ännu titeln King of Arms). Ingen känd vapenkung kan knytas till det svenska hovet och när Sverige under 1600-talet utvecklade en statlig heraldisk myndighet kom titeln riksheraldiker att användas. Vapenkungar är däremot kända i Danmark från mitten av 1400-talet och hade under Kalmarunionens tid även överinseende över Sverige. 1953 upphörde riksheraldikerämbetet och funktionen ersattes av en tjänsteman vid Riksarkivet med titeln statsheraldiker. Denne har idag till sin hjälp en biträdande statsheraldiker samt en heraldisk konstnär och lyder under Heraldiska nämnden. Vid kungl. hovstaterna finns en särskild vapenmålare vid Kungl. Maj:ts orden som har ett visst ansvar för heraldiken inom ordensväsendet.