Indiska köket
From Wikipedia, the free encyclopedia
Det indiska köket kan delas in i flera geografiska underavdelningar exempelvis; nordindiskt (punjabi, kashmir, benaras, mughlai med flera), sydindiskt (Andhra, Mysore, Maharashtra med flera) och Ostindiskt (bengali-assamese). Maten i Gujarat liknar den nordindiska, men med mycket socker i. Vidare är maten som lagas av buddhisterna i Himalaya-regionen annorlunda och har likheter med den kinesiska kokkonsten.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Stapelvaran i det nordindiska köket är vete, medan ris är stapelvara i syd- och östindiskt kök. Även atta, en särskild typ av vetemjöl, är viktig. Det finns minst fem dussin olika linser, som används rikligt i matlagningen. De vanligaste kryddorna är chilipeppar, svartpeppar (rai), spiskummin, ingefära, koriander och i sötare rätter kardemumma, kanel med flera.
Indierna anser att matlagningen är en gudomlig konst. Den indiska maten är uppskattad även i andra länder, främst i Europa och Nordamerika. Varje indisk provins har ett eget språk och också en skild matlagningskonst.
Två tredjedelar av Indiens befolkning är sysselsatta med jordbruk, Indien är dessutom en av världens tio största fiskeproducenter. Matens smak, hur man äter den, hur man dukar fram den och hur man tillagar den, skiljer sig mycket mellan norr och söder och mellan de olika religionerna.