Interpretatio graeca
From Wikipedia, the free encyclopedia
Interpretatio graeca (latin: 'grekisk översättning' eller 'tolkning enligt grekisk modell') är en diskurs enligt vilken den klassiska grekiska mytologins gudar, myter och praktiker används som modell för att identifiera motsvarigheter i andra mytologier och kulturer.
Denna metod användes frekvent redan under antiken av grekerna för att beskriva andra religioners gudar. Den följdes av interpretatio romana, en romersk motsvarighet, sedan romarnas egna gudar i sin tur redan fullt ut hade identifierats med sina grekiska motsvarigheter genom interpretatio graeca. Även antikens germaner identifierade andra folks gudar utifrån sina egna genom en metod som kallades interpretatio germanica.
Ett exempel på detta är när den grekiska kärleksgudinnan Afrodite jämställdes med romarnas motsvarighet Venus, etruskernas Turan, egypternas Hathor, feniciernas Astarte och persernas Anahita.