Jätteknölkalla
växtart / From Wikipedia, the free encyclopedia
Jätteknölkalla, Amorphophallus titanum, är en blomväxt i knölkallasläktet är den växt som har den största blomställningen.
Amorphophallos titanum | |
Crius på Bergianska trädgården i Stockholm i blomning 2013 | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
Ordning | Alismatales |
Familj | Kallaväxter Araceae |
Underfamilj | Aroideae |
Släkte | Amorphophallus |
Art | A. titanum |
Vetenskapligt namn | |
§ Amorphophallus titanum | |
Auktor | (Becc.) Becc. ex Arcang. |
Jätteknölkallan är känd för sin starka lukt, som påminner om ett ruttnande djur. Jätteknölkallan växer vilt i öppningar i regnskogar på kalkrika kullar på västra delen av Sumatra i Indonesien, i ett område något större än Småland. Lokalbefolkningen kallar den bunga bangkai, som betyder "kadaverblomma".
Jätteknölkallan upptäcktes och beskrevs första gången av Odoardo Beccari 1878. Namnet på latin, Amorphophallus titanum, betyder "formlös jättefallos".
Jätteknölkallans blomställning kan bli upp till tre meter hög. Ståndare och pistill växer på samma blomställning. För att undvika självpollinering blommar de med två–tre dagars mellanrum. Blomning sker mycket sällan i naturen, och än mer sällan vid odling då det tar runt 15 år från sådd till första blomningen. Vid blomning blottas blommans röda färg och en stark lukt av ruttnande däggdjur sprids. Blomman blir dessutom varm, runt människans kroppstemperatur. Kombinationen av dessa egenskaper skapar illusionen av ett ruttnande kadaver, vilket attraherar asätande skalbaggar som lockas in i blomman och pollinerar den.
Jätteknölkallan är svår och tidskrävande att odla, vilket gör den eftertraktad bland avancerade odlare.