Kärnenergi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Med kärnenergi eller nukleär energi avses den bindningsenergi som håller atomkärnorna samman. Denna energi kan frigöras genom tre exoenergetiska (eller exoterma) processer:
- Radioaktivt sönderfall, där en neutron eller proton i en radioaktiv kärna omvandlas till en proton respektive neutron, varvid en neutrino, elektromagnetisk strålning, samt vanligen en varvid även en elektron eller positron uppstår.
- Fusion, sammanslagning, där två atomkärnor smälter samman till en tyngre kärna.
- Fission, klyvning av en tung kärna i två (eller mer sällan tre) lättare kärnor.
Kärnenergin bidrar till atomkärnornas massa. Omvandlingen kärnmassa till fri energi sker enligt den berömda E = mc2 formeln, här skriven som ΔE = Δmc2, där ΔE = frigjord energi, Δm = masskillnaden, och c = ljushastigheten i vakuum (en fysikalisk konstant). Kärnenergi upptäcktes först av den franske fysikern Henri Becquerel år 1896, då han fann att fotografiska plåtar, som hade förvarats mörkt nära uran blev svärtade som röntgenplåtar, vilket helt nyligen hade upptäckts 1895.[1]