Konsumentköplagen
svensk lag från 1990 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Konsumentköplagen (1990:932 ) är en svensk lag, som reglerar vad som gäller när konsumenter köper lösa saker av näringsidkare (företagare). Lagens regler är tvingande endast till konsumentens fördel. Det innebär att parterna kan avtala bort en regel i lagen om avtalsvillkoret försätter konsumenten i en gynnsammare position än lagregeln. Det sagda hindrar inte parterna att efter en inträffad händelse överenskomma om något som strider mot en tvingande regel så länge konsumenten är medveten om den tvingande regel konsumenten då efterger. En sådan överenskommelse är bindande för konsumenten.
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-07) Motivering: Artikeln är skriven för 1990:932 som nu är upphävd och ersatt med 2022:260. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Med konsument (slutanvändare) avses enligt 1 § en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Med näringsidkare avses enligt samma lagrum en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med en egen näringsverksamhet.
Sedan en lagändring 2002 gäller numera enligt den viktiga 20a § att fel som visar sig inom sex månader efter det att en vara avlämnades skall anses ha funnits vid avlämnandet om inte annat visas. Det innebär i princip att det föreligger en presumtion för att fel som uppstår inom sex månader från köpet har funnits redan från början. Omvänd bevisbörda gäller således under den tiden och det är upp till den näringsidkare som inte vill avhjälpa felet att försöka motbevisa att felet var ursprungligt.