Slaget vid Visby
From Wikipedia, the free encyclopedia
Slaget vid Visby | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Valdemar Atterdags invasion av Gotland | |||||||
Den danska legoknektsarmén drabbar samman med bondeuppbådet utanför Visby Ringmur. Illustration av Rasmus Christiansen. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Danmark | Gutniskt bondeuppbåd | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Valdemar Atterdag | Okänt | ||||||
Styrka | |||||||
ca 2 000 man | ca 2 000 man | ||||||
Förluster | |||||||
ca 300 döda | ca 1 800 döda |
Slaget vid Visby, även känt som slaget vid Korsbetningen, var ett avgörande fältslag under Valdemar Atterdags invasion av Gotland. Slaget stod den 27 juli 1361 mellan en dansk armé på drygt 2 000 man, under kung Valdemar Atterdag, och ett ungefär lika starkt bondeuppbåd, vid Visby ringmur. De professionella danska soldaterna besegrade grundligt de dåligt utrustade bönderna och tågade två dagar senare in i Visby.
Slaget är särskilt känt i dag på grund av de avsevärda fynd av mänskliga kvarlevor och rustningar som senare gjorts på platsen. När de massgravar som anlades på slagfältet grävdes ut i början av 1900-talet var det en mindre sensation, då de gravlagda inte hade klätts av och därför fortfarande bar ringbrynjor och andra rustningar.
På platsen står ett minneskors som restes några år efter slaget. Benämningen Korsbetningen ger en upplysning om att ängarna här vid korset har använts som bete för stadsborgarnas boskap.[1] Marken ägdes av Solberga kloster som låg strax intill, där nunnorna bland annat hade sin kyrkogård.