Kvacksalveri
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kvacksalveri är en verksamhet där man utan erforderliga kunskaper ger verkningslösa eller farliga medicinska eller påstått medicinska behandlingar. En person som ger sådana behandlingar kallas för kvacksalvare.
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2019-08) |
Förbud mot olika former av kvacksalveri finns i många länder. Sådana förbud innebär en avvägning eftersom individer i ett fritt samhälle kan anses ha rätt att betala för behandlingar som de önskar få, även om dessa inte har vetenskapligt stöd. I Sverige regleras detta i Patientsäkerhetslagen. Behandling av vissa allvarliga sjukdomar, som cancer och epilepsi, och genomförande av invasiva ingrepp får endast utföras av legitimerade yrkesutövare som läkare eller tandläkare.
Ett tänkbart exempel på kvacksalveri är tvivelaktig marknadsföring av bantningspreparat med påstått fantastiska egenskaper ("mirakelpiller"). I strikt bemärkelse är en kvacksalvare en person som utan behörighet utövar medicinsk verksamhet som är reserverad för läkare eller tandläkare. Det har tidigare varit en brottsrubricering i svensk lagstiftning; förbudet kvarstår, men termen kvacksalveri används inte längre i lagtexten.
I vidare bemärkelse har ordet kommit att användas i betydelsen att utan kunskaper och utbildning utföra arbetsuppgifter, eller inkomma med åsikter, inom områden som kräver formell kompetens.[1]
Alternativmedicin är synonymt med kvacksalveri och begreppet introducerades i mitten av 1970-talet som en samlande beteckning för behandlingar som bland annat tidigare gick under beteckningen kvacksalveri, bland annat naprapati.[2]