Löneskillnader mellan män och kvinnor
From Wikipedia, the free encyclopedia
Löneskillnader mellan män och kvinnor finns i de flesta länder, där timlönen generellt är lägre för kvinnor. Detta beskrivs av bland andra FN, USA:s regering och Europeiska kommissionen som uttryck för ojämställdhet och diskriminering.[1][2][3]
Det ojusterade lönegapet är den genomsnittliga totala löneskillnaden mellan män och kvinnor, och påverkas till stor del av att kvinnor och män ofta gör olika yrkes- och livsstilsval, får olika befattningar,[4] har olika utbildning och arbetstid och uppvisar olika personlighetsdrag och intressen.[5] Det betydligt mindre justerade lönegapet är löneskillnaden vid liknande arbete, befattning och utbildning, och kallas ibland oförklarat lönegap.[6] Eftersom det inte går att kontrollera och kompensera för alla lönepåverkande faktorer, såsom arbetets svårighets- och farlighetsgrad, så ger inte statistiken svar på om det oförklarade lönegapet beror på lönediskriminering eller på faktorer som inte mäts.[7]
Det ojusterade lönegapet förklaras till stor del av vertikal segregering, det vill säga av att färre kvinnor än män gör karriär inom sitt yrke.[8][9][10] Gapet beror även på horisontell segregering, det vill säga olika yrkesval, och på ett lägre löneläge i många kvinnligt dominerade yrken jämfört med manligt dominerade yrken med liknande utbildningsnivå. Det finns dock exempel på yrken som både fått bättre och sämre löneutveckling efter att andelen kvinnor i yrket har ökat. Detta trots att män oftare söker sig bort från yrken som har haft dålig löneutveckling. En stor andel kvinnor arbetar inom den relativt lågbetalda offentliga sektorn medan många män arbetar inom den mer välbetalda privata sektorn.[11] Unga kvinnor utan barn kan ha högre inkomster än unga män.[12][13]
Andra viktiga faktorer är att kvinnor arbetar färre timmar,[14] oftare är sjukskrivna,[15] är hemma oftare för vård av sjukt barn,[16] arbetar mindre övertid,[14] och oftare hoppar av karriären.[16] Detta kan delvis bero på att kvinnor tar ut mer av föräldraledigheten,[17][18] gör mer obetalt arbete i hemmet, vårdar släktens äldre och sjuka och väljer yrken där deltidstjänster är vanliga. Dessa skillnader i livsstilsval bidrar till skillnader i mäns och kvinnors livslön, och i pensionsnivån senare i livet, och förorsakar att fler kvinnor än män riskerar att bli fattigpensionärer, särskilt i länder som Sverige[19][20] där många äldre kvinnor lever i ensamhushåll,[21] och där insamlad allmän pension och i regel även tjänstepension utgör enskild egendom vid skilsmässa och bodelning.[22]
Vad denna segregering beror på, och om skillnader i livsstils- och yrkesval enbart beror på kulturella faktorer eller också på biologiska skillnader, är föremål för debatt bland sociologer, ekonomer och biologer.[23] Förespråkare för solidarisk lönepolitik betraktar löneskillnaderna som en social orättvisa och eftersträvar jämställdhet och lika lön för yrken med liknande utbildningskrav och efterfrågan. Förbättrad barnomsorg och åtgärder för att fler kvinnor skall studera naturvetenskap och teknik har presenterats som åtgärder för förbättrad jämställdhet och ekonomisk tillväxt.[24]