Landsrätt
före detta lag för landsbygden / From Wikipedia, the free encyclopedia
Landsrätt (fornsvenska lands rætter), var i svenska juridiska sammanhang ursprungligen en beteckning på landskapets allmänna lag, och blev senare beteckningen för de lagar och rättsliga bestämmelser som gällde för landsbygden och dess invånare, till skillnad från den rätt som gällde städerna och deras befolkning.[1]
- Ej att förväxla med landsret, en dansk appellationsdomstol, eller Landsrätten, en medeltida finsk domstol.
Landsrätten fanns sammanförd i landslagen och stadsrätten i stadslagen. Genom 1734 års lag försvann de särskilda lands- och stadslagarna i Sverige, men domstolsväsendet och administrationen fortsatte under lång tid att vara ordnade på olika sätt i stad och landsbygd. De sista resterna av detta upphörde först 1971, då rådhusrätterna och häradsrätterna avskaffades och ersattes med tingsrätter, samtidigt som kommunreformen innebar att en enhetlig kommuntyp infördes, istället för de tidigare tre.
Under lång tid efter att 1734 års lag infördes fanns, inom en och samma lag, olika rättsregler för landsbygden och städerna, till exempel med avseende på arvsrätt, bördsrätt och giftorätt.[1] Enligt särskilda regler gällde landsrätten för medlemmar av adelsståndet även om de bodde i stad, och stadsrätten tillämpades på prästfamiljer på landsbygden.