Magnus Eriksson
kung av Sverige 1319–1364, kung av Norge 1319–1343 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Magnus Eriksson, född i april eller maj 1316, död 1 december 1374 (drunkning), var kung av Sverige 1319–1364, kung av Norge 1319–1355 som Magnus VII och kung av Skåne 1332–1360.[1][2][3] Han var son till hertig Erik Magnusson och den norska prinsessan Ingeborg Håkansdotter, samt sonson till Magnus Ladulås, och gift 1335 med Blanka av Namur.
- Den här artikeln handlar om kungen av Sverige och Norge på 1300-talet. För andra personer med detta namn, se Magnus Eriksson (olika betydelser).
Magnus | |
---|---|
Huvud i Trondheim som professor Jan Svanberg anser troligen föreställer Kung Magnus. | |
Regeringstid | 8 juli 1319–15 februari 1364 (44 år och 222 dagar) (Erik Magnusson motregent 1356–1359 och Håkan Magnusson medregent 1362–1364) |
Kröning | 21 juli 1336 i Stockholm |
Företrädare | Birger Magnusson |
Efterträdare | Albrekt av Mecklenburg |
Regeringstid | 8 maj 1319–1355 |
Företrädare | Håkon Magnusson |
Efterträdare | Håkan Magnusson |
Kung av Skåne | |
Regeringstid | 19 juni 1332–augusti 1360 |
Företrädare | Johan III av Holstein (pantherre) |
Efterträdare | Valdemar Atterdag (kung av Danmark) |
Gemål | Blanka av Namur |
Barn | Erik Håkan Tre eller fyra döttrar med okänt namn |
Ätt | Bjälboätten |
Far | Erik Magnusson |
Mor | Ingeborg Håkansdotter |
Född | April eller maj 1316 |
Religion | Romersk-katolska kyrkan |
Död | 1 december 1374 (58 år) Bömmelfjorden utanför Bergen i Norge |
Magnus Erikssons sigill | |
Kung Magnus domsigill | |
Ett av Bjälboättens heraldiska vapen, vars utförande återkommit i flera ättlingars vapen |
Föregås av Förhistorien Valdemar Birgersson 1250-1275 Magnus Ladulås 1275–1290 Birger Magnusson 1290–1318 Magnus Eriksson 1319-1364 Albrekt av Mecklenburg 1364–1389
|
Magnus Eriksson är med sina 44 år och 222 dagar den näst längst regerande monarken i Sveriges historia, överträffad enbart av nuvarande kung Carl XVI Gustaf.[4] Han och sonen Håkan (samregent) var de sista svenska kungarna från Bjälboätten (Folkungaätten).