Mihály Zichy
From Wikipedia, the free encyclopedia
Mihály Zichy, född 15 oktober 1827 i Zala, död 1 mars 1906 i Sankt Petersburg, var en ungersk målare.
Mihály Zichy | |
Född | Zichy Mihály 15 oktober 1827[1][2][3] Zala[4], Ungern |
---|---|
Död | 28 februari 1906[1][2][3] (78 år) Sankt Petersburg |
Begravd | Kerepesikyrkogården |
Medborgare i | Ungern, Kejsardömet Österrike och Transleithanien |
Utbildad vid | Piarista Gimnázium, |
Sysselsättning | Målare[4][5], grafiker[6], historiemålare, tecknare[5], illustratör[5], sjangermaler |
Befattning | |
Hovmålare (1883–1906) | |
Barn | Szonja Zichy (f. 1858) |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Zichy studerade vid akademien i Wien och var elev av Ferdinand Georg Waldmüller och blev på dennes anbefallning lärare för en storfurstinna i Ryssland, lämnade hovet 1850, men återvände 1856, blev 1859 hovmålare och stannade som sådan, till dess han 1874 flyttade till Paris.
I sina framställningar gick Zichy ofta långt utanför verklighetens gränser, men i formgivningen var han modern realist. Han höll sig gärna till skräckfulla ämnen och spökhistorier eller till allegorisk tendensframställning; någon gång blev han i genrebilder humoristisk.
Bland hans arbeten kan nämnas Kejsarinnan Elisabet vid Deáks likkista (museet i Budapest) och allegorin Förstörelsedemonens vapen, akvarellerna Messias och Lucifer på Wartburg, Människan mellan förnuft och dårskap, Judiska martyrer och Av jord är du kommen. Bäst anses han ha lyckats i sina illustrationer till skaldeverk av bland andra Byron och Lermontov.