Olympiska vinterspelen 1948
femte upplagan av olympiska vinterspelen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Olympiska vinterspelen 1948, de femte (V) olympiska vinterspelen, arrangerades för andra gången i Sankt Moritz, Schweiz. Staden ligger på cirka 1 800 m höjd och många av de tävlande hade stora problem med andningen. Det föreföll som om problemen var större än 20 år tidigare, när spelen också gick av stapeln på samma ställe. En möjlig förklaring är att det avgjort högre tempot i tävlingarna krävde en längre period av acklimatisering.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Olympiska vinterspelen 1948 | |
Grenar | 28 grenar i 4 sporter |
---|---|
Deltagare | |
Nationer | 28 |
Aktiva | 669 |
Män | 592 |
Kvinnor | 77 |
Värdskap | |
Land | Schweiz |
Ort | Sankt Moritz |
Arena | Eisstadion Badrutts Park |
Invigning | 30 januari 1948 |
Spelen öppnades av | Enrico Celio (Ordförande för förbundsrådet) |
Läste deltagarnas ed | Riccardo Torriani |
Avslutning | 8 februari 1948 |
Det var de första vinterspelen efter kriget och som väntat var de tävlandes standard mycket ojämn. Sverige och Schweiz kunde som neutrala stater ställa upp med förhållandevis bra förberedda deltagare, medan många andra länder hade uppenbara svårigheter att ställa upp vältränade och med deltagare i ”rätt åldrar”. Förkrigsstjärnor och ungdomar var oftast sammansättningen.[1]
De svenska längdåkarna dominerade stort och tog hem samtliga medaljer utom en – bronset på 50 km. Svensken Anders Törnkvist gjorde en omvallning, som tog cirka 4 minuter att åstadkomma och han var mindre än en minut från tredjeplatsen. Stafettlaget vann med nästan 9 minuter och en mycket remarkabel varvning av sista laget (varvet var 10 km).
För andra gången ingick alpina skidgrenar och där dominerade de mellaneuropeiska nationerna stort.