Rigg

From Wikipedia, the free encyclopedia

Riggen eller tacklingen på ett segelfartyg, en segelbåt eller en motorseglare kallas utrustningen ovan däck, såsom segel, master, rår, bommar och andra spiror samt de vajrar, rep och liknande som används för att stöda och hantera dessa. Ibland utesluts seglen i begreppet (det vill säga att riggen används för att "rigga" seglen), och i än striktare betydelse avses endast tåg (och kätting, vajrar etc.) och block.[1] Rigg förtydligas också med avseende på riggtyp.

För rigg i betydelsen oljerigg, se Oljeplattform.
Riggen på en fyrmastad bark.
Af Chapmans rigg

Även maskindrivna fartyg kan ha rigg. I sådana fall består den av anordningar för att bära upp bland annat antenner, belysning, lanternor samt kranar för lastning.

Begreppet rigg används även om mer eller mindre tillfälliga maskininstallationer, till exempel i ord som testrigg eller en borrigg vid till exempel en oljeplattform. Rigg används ibland även om scenutrustning som master och balkar för strålkastare och högtalare. En utombordares växelhus kallas också rigg.