Rullmotstånd
From Wikipedia, the free encyclopedia
Rullmotstånd, som ibland kallas rullfriktion, är det motstånd som uppstår när ett runt föremål såsom en boll eller ett däck rullar på en plan yta. Det orsakas främst av deformation av föremålet (hjulet) och/eller underlaget. Ytterligare bidragande faktorer är hjulets radie och dess fart framåt[1] samt vidhäftning och slip mellan ytorna.
Rullmotståndet beror mycket på däckets material och på typen av underlag. Exempelvis ger gummi större rullmotstånd än stål. Sandig mark ger högre rullmotstånd än betong. Ett frirullande fordon saktar successivt ned på grund av rullmotståndet, men en rälsbuss med stålhjul som rullar på stålräls kommer att rulla längre än en lika tung landsvägsbuss med gummidäck som rullar på grusväg. Rullmotståndskoefficienten (även specifikt rullmotstånd) är i allmänhet mycket lägre för däck eller bollar än koefficienten för glidande friktion[2].
Vid 60 km/h är rullmotståndet lika stort som luftmotståndet för en medelstor bil med ett CD-värde på 0,35[3]. Vid 80 km/tim konstant hastighet använder en lastbil cirka 40 % av sitt drivmedel till rullmotstånd. För ett genomsnittligt körmönster använder en personbil cirka 25 % av drivmedlet till att övervinna rullmotståndet (75 % går till luftmotstånd och acceleration). Energieffektiva däck (20 % lägre rullmotstånd än standarddäck) kan minska bilens drivmedelsförbrukning med cirka 5 %. Eftersom bilens CO2-utsläpp är direkt proportionella mot drivmedelsförbrukningen, kan även utsläppen av växthusgasen koldioxid minskas med 5 % med hjälp av lättare rullande däck[4].