Ryszard Kapuściński
polsk journalist, essäist och författare / From Wikipedia, the free encyclopedia
Ryszard Kapuściński, född 4 mars 1932 i Pińsk i dåvarande Polen (i nuvarande Vitryssland), död 23 januari 2007 i Warszawa, var en polsk journalist, essäist och författare.
Ryszard Kapuściński | |
Född | 4 mars 1932[1][2][3] Pinsk |
---|---|
Död | 23 januari 2007[4][2][3] (74 år) Warszawa[5] |
Begravd | Powązki militärkyrkogård |
Medborgare i | Polen |
Utbildad vid | Universitetet i Warszawa |
Sysselsättning | Författare |
Politiskt parti | |
Polska förenade arbetarpartiet | |
Utmärkelser | |
Leipziger Buchpreis zur Europäischen Verständigung (1994) Samuel-Bogumil-Linde-Preis (1999) Premio Internazionale Viareggio-Versilia (2000)[6] Årets bästa böcker enligt Lire (2000) Prix Tropiques (2001) Prinsessan av Asturiens pris i kommunikation och humaniora (2003)[7] Hedersdoktor vid Jagellonska universitetet (2004) Śląski Wawrzyn Literacki (2006) Hedersdoktor vid universitetet i Gdańsk Kommendör med stjärna av Polonia Restituta Polens gyllene förtjänstkors Guldmedalj "Zasłużony Kulturze Gloria Artis" Ecce Homo-orden | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Ryszard Kapuściński debuterade som poet, när han som sjuttonåring fick en dikt publicerad i tidskriften Dziś i jutro. Vid 23 års ålder lämnade han för första gången Polen för en reportageresa till Indien. Denna resa kom att bli startskottet för en lång serie utlandsvistelser.
Kapuściński var genom åren den polska nyhetsbyrån PAP:s korrespondent i olika världsdelar. Under en mycket lång tid var han Polens enda korrespondent i Afrika, och förväntades kunna täcka och rapportera allt som hände på denna gigantiska kontinent. Han stationerades även under långa perioder i Latinamerika och Asien.
Det som gjorde Kapuściński berömd är hans reportageböcker som blandar stora skeenden med personliga reflektioner och en stark känsla för detaljer. Den omfattande rapporteringen från Afrika grundmurade hans rykte, och boken Kejsaren om Haile Selassie gjorde honom känd för en större publik. Bland senare produktion märks Shahernas shah, om Iran före revolutionen, och Imperiet, en essäsamling om Sovjetunionens sönderfall. Han nämndes ofta som kandidat till Nobelpriset i litteratur.