Rättspositivism
From Wikipedia, the free encyclopedia
Rättspositivism är en riktning inom rättsfilosofin som ser rätten som en konstruktion och därmed inte grundad på en universell moral. Det finns olika skolor inom rättspositivismen, varav en del menar att moral existerar och andra att den inte gör det.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: därtill lite självmotsägande i vissa delar, beskrivningen tycks inte träffa riktigt rätt (2011-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Vad som är gällande rätt definieras som den skrivna och oskrivna lagen; rättsnormativister anser i John Lockes anda att rätt kännetecknas av en igenkänningsregel, men Locke var dock naturrättsteoretiker och rättsnormativismen skär genom rättsteorins olika skolor. Rättspositivismens motsats är i högre eller lägre grad naturrätten och därmed kontraktualismen och humanismen, att det finns ett rätt och fel oavhängigt den skrivna lagen (det vill säga lagstiftarna och lagtolkarna) eller rådande moraluppfattningen eller att det finns en överallt gällande rätt för människan oavsett lagstiftning eller samhällsnorm.