Sanherib
From Wikipedia, the free encyclopedia
Sanherib (akkadiska: Sîn-ahhī-erība, latin: Sancharibus) var kung i Assyrien 704-681 f.Kr. Han gjorde Nineve till sitt imperiums huvudstad efter den förutvarande huvudstaden Assur. Han utkämpade flera stora fältslag, bland annat i Juda där han belägrade Jerusalem. Sanherib lät också uppföra stora och praktfulla byggnader. Tegel funna i flera assyriska landsortsstäders grus bär inskrifter som berättar om hans anläggningar på dessa ställen.
Sanherib | |
Född | Nimrud |
---|---|
Död | Nineve, Irak |
Medborgare i | Assyrien och Babylon |
Sysselsättning | Regent |
Befattning | |
Babylons kung (689 f.Kr.–681 f.Kr.) Kung i Assyrien (704 f.Kr.–680 f.Kr.) Babylons kung (705 f.Kr.–703 f.Kr.) | |
Maka | Naqi'a |
Barn | Adramelek (f. 700 f.Kr.) Ashur-nadin-shumi (f. 800 f.Kr.) Esarhaddon (f. 800 f.Kr.) |
Föräldrar | Sargon II |
Redigera Wikidata |
Sanherib är nämnd i Andra Krönikebokens 32:a kapitel i Bibeln som den assyriske kung som belägrade Jerusalem under kung Hiskias regering men som stoppades genom Guds ingripande. Samma händelser finns rapporterade ur Sanheribs perspektiv på Sanheribs prisma.
Sanherib förde även krig mot Elam. Han invaderade Elam och skövlade dess städer. Elamiterna gjorde motanfall och skövlade i sin tur assyriskt område. Sanherib mördades av sina båda söner Adrammelek och Sareser vid ett tempelbesök och efterträddes av sin yngste son Esarhaddon.