Slaget vid Lützen
fältslag under trettioåriga kriget mellan Sverige och tysk-romerska riket / From Wikipedia, the free encyclopedia
Slaget vid Lützen den 6 november 1632 (enligt den julianska kalendern; 16 november 1632 enligt den gregorianska kalendern) var ett av de största fältslagen under det trettioåriga kriget. Striden stod nära byn Lützen, sydväst om Leipzig, i Sachsen mellan en svensk-protestantisk armé under befäl av kung Gustav II Adolf och en katolsk-kejserlig armé under befäl av fältmarskalk Albrecht von Wallenstein.
- Den här artikeln handlar om slaget vid Lützen 1632. För slaget på samma plats 1813, se Slaget vid Lützen (1813).
Slaget vid Lützen | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Trettioåriga kriget | |||||||
Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen (1855), målning av Carl Wahlbom. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Sverige Sachsen |
Tysk-romerska riket Katolska ligan | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Gustav II Adolf † Dodo von Knyphausen Robert Monro Bernhard av Sachsen-Weimar |
Albrecht von Wallenstein Gottfried zu Pappenheim † Henrik Holck | ||||||
Styrka | |||||||
19 000 12 800 man fotfolk 6 200 man rytteri 60 artilleripjäser |
22 000 10 000 man fotfolk 7 000 man rytteri 24 artilleripjäser 3 000 man fotfolk och 2 000 ryttare på väg. | ||||||
Förluster | |||||||
3 400 döda 1 600 skadade eller deserterade[1] |
5 000 döda [1] |
Slaget slutade med en pyrrhusseger för svenskarna. Omkring 10 000 soldater stupade på slagfältet, inklusive den kejserlige generalen Gottfried zu Pappenheim och kung Gustav II Adolf. Kungens död innebar en försvagning av den svensk-protestantiska positionen i kriget till förmån för den kejserliga armén. Hertig Bernhard av Sachsen-Weimar, som hade övertagit ledningen under slaget, förblev befälhavare för de svensk-protestantiska trupperna.