Slaget vid Wallhof
From Wikipedia, the free encyclopedia
Slaget vid Wallhof var ett slag vid byn Valle (Tyska: Wallhof) i Semgallen (nuvarande Lettland) under andra polska kriget. Det ägde rum den 7 januari 1626 och slutade med svensk seger.
Snabbfakta Ägde rum, Plats ...
Slaget vid Wallhof | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Andra polska kriget | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Sverige | Polen | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Gustav II Adolf | Stanislaw Sapieha | ||||||
Styrka | |||||||
3100 man 1 000 svensk/finska musketerare 2 100 ryttare 6 kanoner |
7 000 man infanteri och kavalleri 5 kanoner | ||||||
Förluster | |||||||
Små, enligt Gustav II Adolf själv inte en enda man förlorad: ryttmästare B. Rehbinder † |
1 500 döda 150 tillfångatagna 3 kanoner fem fanor plus hela den polska trossen |
Stäng
Gustav II Adolf vann med underlägsna krafter över en omkring 7 000 man stark polsk här under furst Stanislaw Sapieha. Omkring en femtedel av den polska styrkan förlorades. Inte en enda av Gustav II Adolfs knektar dog under slaget (enligt kungens uppgift). Detta var första gången Gustav Adolf deltog som befälhavare i ett fältslag, det blev alltså hans elddop.