Slavhandeln på Svarta havet
slavhandelns historik på och runt Svarta havet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Slavhandeln på Svarta havet förekom under antiken. Svarta havet utgjorde mellan antiken och fram till 1800-talet ett centrum för slavhandeln mellan Europa och resten av världen.[1] Svarta havet var en region som historiskt befann sig gränsområdet för många imperier, erövringar och handelsleder som sidenvägen, vilka alla utgjorde en idealisk grund för en slavhandel av krigsfångar sålda längs handelslederna.[2]
Slavhandeln på Svarta havet |
---|
Handelsvägar i Östeuropa under 900-talet.
|
Under antiken såldes slavar via de grekiska och romerska städerna längs Svarta havet. Handeln skedde vidare till Medelhavsvärlden och österut till Asien längs sidenvägen.
Under tidig medeltid var Svarta havet länge en av de två rutterna som utgick från Volgas handelsrutt och genom vilken slavar exporterades till Bysantinska riket; den andra leden exporterade slavar till Arabvärlden via Kaspiska havet. Under senmedeltiden var de italienska städerna på Krim och längs Svarta havets stränder centrum för slavhandeln till Italien, Iberiska halvön och Egypten.
Slavhandeln var en av de främsta inkomstkällorna för Krimkhanatet (1441–1783), och en av de största källorna för slavmarknaderna i Osmanska riket och Mellanöstern från 1400-talet och fram till 1700-talets slut. Slavarna tillfångatogs av Nogajhorden (som lydde under khanatet), alternativt av khanatets egen militär som gjorde räder in i Ryssland och östra Europa. Räderna började när Krimkhanatet blev självständigt vid 1400-talets mitt, och upphörde när Krim blev en rysk vasallstat år 1773 och slutligen en rysk provins 1783.
Den sista öppna slavleden var handeln med tjerkesserna från Kaukasus till Osmanska riket. Denna pågick 1800-talet ut och in på 1900-talet.