Skogsfinnar
grupp finnar som i slutet av 1500-talet flyttade till delar av nordvästra Sverige / From Wikipedia, the free encyclopedia
Skogsfinnar (finska: Metsäsuomalaiset; bokmål: Skogfinner; nynorska: Skogfinnar), var svedjebrukande finnar, från Savolax[2][3][4][5] och andra delar av dåvarande östra rikshalvan av Sverige som flyttade till granskogsområden från Kolmården och Tiveden i söder till södra lappmarken i norr, samt Norge och Nordamerika (Nya Sverige[6][7]) från 1590-talet till omkring 1640. Begreppet "svedjefinnar" var tidigare[när?] det vanliga, men har numera ersatts (i Sverige) av begreppet "skogsfinnar", då deras näringsfång var vida större än enbart svedjebruk.[8] Det finns uppskattningsvis 1,7 miljoner svenskar, och drygt en halv miljon norrmän med skogsfinskt påbrå.[9]
- Uppslagsordet ”svedjefinnar” leder hit. För jordbruksformen, se svedjebruk.
Skogsfinska flaggan, antagen 2022.[1] |
Ritamäki finngård i Lekvattnets socken. |
Regioner med betydande antal |
---|
Värmland, delar av östra Østlandet, Norge. |
Språk |
Besläktade folkgrupper |
Skogsfinnarna försörjde sig genom bland annat svedjebruk, boskapsskötsel och åkerbruk, men omkring 1640 begränsades svedjebruk i lag för att skogen behövdes i allt större utsträckning för bergsbruk. Savolaxarna blev då torpare i Bergslagen med skyldighet att arbeta som kolare knutna till bergsbruken. På andra platser fortsatte svedjebruket längre och en del blev även skogsägare. Några försörjde sig också genom försäljningen av traditionella hantverk beroende på var de bodde. Modern forskning visar att svedjebruket vissa år gav enorma skördar och att de hade sin bästa tid under de första decennierna. De finnar som arbetat inom svenskt hyttbruk sedan mitten av 1500-talet kunde även komma från andra delar av östra rikshalvan.[10] Dessutom var fiske och jakt av betydelse.